Allmänna samlingslokaler

Allmänna samlingslokaler, eller samlingslokaler, är ett begrepp som etablerades i Sverige i början av 1940-talet, då ett särskilt stöd inrättades genom Statens nämnd för samlingslokaler för att säkerställa samlingslokaler för folkrörelserna och föreningslivet, som då ansågs centrala för medborgarnas roll i demokratin.

På 1950-talet kom allmänna samlingslokaler genom den Bostadskollektiva kommittén mer att ses som allmänna kultur- och fritidslokaler. Den trenden förstärktes ytterligare under 1970-talet efter Samlingslokalutredningen. De allmänna samlingslokalerna skulle också tillgodose de gemenskapsbehov som fanns i de nya förorternas bostadsområden.

Utvecklingsbidrag till ungdomsverksamhet i allmänna samlingslokaler administreras idag (2009) av Boverket.^[1]

• Medborgarhus
• Folkets hus
• Bygdegård
• Allaktivitetshus

• Samlingslokaler: anvisningar och bestämmelser gällande vid anordnande av allmänna samlingslokaler. Meddelanden från Statens nämnd för samlingslokaler ; 1. Stockholm: Statens nämnd för samlingslokaler. 1943. Libris 1419536 
• Bostadskollektiva kommittén; Yngve Larsson (1955). Bostadskollektiva kommitténs betänkande. 4, Samlingslokaler. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1955:28. Stockholm. Libris 853725 
• Samlingslokalutredningen; Thage G. Peterson (1971). Finansiering av allmänna samlingslokaler: betänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 1971:92. Stockholm. Libris 7257312. ISBN 91-38-00061-X 
• Utredningen om allmänna samlingslokaler (2003). Allmänna samlingslokaler: demokrati, kultur, utveckling : slutbetänkande. Statens offentliga utredningar, 0375-250X ; 2003:118. Stockholm: Fritzes offentliga publikationer. Libris 9296728. ISBN 91-38-22040-7. http://www.sweden.gov.se/sb/d/108/a/407