Bantuhök
| Bantuhök Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Aerospiza |
| Art | Bantuhök A. tachiro |
| Vetenskapligt namn | |
| § Aerospiza tachiro | |
| Auktor | (Daudin, 1800) |
| Utbredning | |
 | |
Bantuhök[2] (Aerospiza tachiro) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar som förekommer i Afrika.[3]
Utseende
Bantuhök är en medelstor hök med gula ögon och ben, gråbrun ovansida och undersidan brunbandad. Den skiljer sig från liknande rödbröstad hök genom mindre vitt i stjärten, mindre rött på bröstet och tvärbandade "lår". Dvärghöken har liknande fjäderdräkt, men är mycket mindre.[4]
Utbredning och systematik
Bantuhöken förekommer i stora delar av Afrika söder om Sahara. Den delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[3]
- Aerospiza tachiro unduliventer – förekommer på höglandet i Etiopien
- Aerospiza tachiro sparsimfasciata – förekommer från Somalia till norra Kongo-Kinshasa, Angola, Zambia och Moçambique
- Aerospiza tachiro pembaensis – förekommer på Pemba Island, utanför Tanzania
- Aerospiza tachiro tachiro – nominatformen förekommer från södra Angola till Moçambique och Sydafrika
Sedan 2022 inkluderar Clements et al rödbröstad hök (Aerospiza toussenelii) i arten.[5]
Släktestillhörighet
Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[6][7][8][9][10][11] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Aerospiza.[12][3]
Levnadssätt
Bantuhök häckar i höga träd, flodnära skogar, buskmarker, öppen skog och plantage med främmande trädarter. Den har dock noterats vandra in i mycket öppnare landskap. Under häckningstid ses den kretsa högt och yttra ett kort och vasst "chwik", varannan eller var tredje sekund i åtminstone en minut i taget.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Namn
Den har tidigare kallats afrikansk duvhök.
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Accipiter tachiro Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b c] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ [a b] Kirwan, G. M., A. C. Kemp, J. S. Marks, and P. F. D. Boesman (2022). African Goshawk (Accipiter tachiro), version 1.2. In Birds of the World (S. M. Billerman and B. K. Keeney, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.afrgos1.01.2
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör bantuhök.Bilder & media
Wikispecies har information om Aerospiza tachiro.Artförteckning- Läten på xeno-canto.org
|
