Bombus branickii

Systematik
Bombus branickii
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Underordning	Midjesteklar Apocrita
(orankad)	Gaddsteklar Aculeata
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Långtungebin Apidae
Släkte	Humlor Bombus
Undersläkte	Snylthumlor Psithyrus^[1]
Art	B. branickii
Vetenskapligt namn
§ Bombus branickii
Auktor	(Radoszkowski, 1893)^[2]
Synonymer
Psithyrus branickii Radoszkowski, 1893^[2] Apathus chloronotus Morawitz, 1894^[2] Psithyrus rupestris elisabethae Reinig, 1940^[2] Psithyrus rupestris eriophoroides Reinig, 1930^[2] Psithyrus branicki rufocaudatus Popov, 1931^[2] Psithyrus branicki leechuanlungi Maa, 1948^[2] Psithyrus branickii typicusrufocaudatus Popov, 1931^[2] Psithyrus branickii rufocaudatus Popov, 1931^[2]
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Bombus branickii (saknar svenskt namn) är en insekt i överfamiljen bin (Apoidea) och släktet humlor (Bombus)^[2] som lever i Centralasien.

Beskrivning

Arten är mycket lik stensnylthumla, och har tidigare räknats som en underart av denna. B. branickii har ett variabelt utseende, men vingarna är klart ljusare än stensnylthumlans.^[3] Honorna har gult på hjässa och nacke, helt gul mellankropp och även bakkroppens första tergit^[a] gul. Resten av bakkroppen är svart hos en färgform; det finns dock två former som har de två sista tergiterna orangeröda, en av dessa former har dessutom gula hår på de bakre-yttre delarna av andra och tredje tergiterna.^[4]

Hanarna har samma färgmönster som honorna på huvudet, och även om de också har en gul mellankropp, är fältet mellan vingfästena uppblandat med mörka hår som formar en avlång fläck. De tre främre tergiterna är gula, den fjärde svart, och de tre bakersta orangeröda.^[4]

Ekologi

Humlan är en snylthumla som saknar egna arbetare, utan honan tränger in i andra humlors bon, dödar eller underkuvar drottningen och tvingar den övertagna kolonin att föda upp sina egna ägg och larver.^[3] Troliga värdhumlor är Bombus friseanus och Bombus keriensis.^[5] Humlan är en bergsart, som kan gå upp till 4 800 m. Bombus branickii lever bland annat på ärtväxter som Caragana versicolor och tistlar.^[3]

Utbredning

Bombus branickii har en centralasiatisk utbredning och finns i Transbajkal, Inre Mongoliet, Tien Shan, Hindu Kush, Kashmir, Pamir, Tibet, Himachal Pradesh, Shanxi i Kina, Nordkorea^[3], asiatiska Ryssland (Altajrepubliken och Zabajkalskij kraj), Afghanistan samt Pakistan^[6].

Kommentarer

^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har sex sådana, hanen sju, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ ”Psithyrus” (på engelska). Natural History Museum, London. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/ps.html. Läst 13 januari 2015.
^ [a b c d e f g h i j] ”Bombus branickii (Radoszkowski, 1893)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=714877#null. Läst 8 september 2024.
^ [a b c d] Paul Williams (25 april 1991). ”The bumble bees of the Kashmir Himalaya (Hymenoptera: Apidae, Bombini)” (på engelska) (PDF (4,73 MB)). Bulletin of the British Museum (Natural History) (Entomology) 60: 1-204. Natural History Museum, London. sid. 48-49. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/Williams91_Kashmir3_species.pdf. Läst 21 april 2010. (arter)
^ [a b] Paul Williams (25 april 1991). ”The bumble bees of the Kashmir Himalaya (Hymenoptera: Apidae, Bombini)” (på engelska) (PDF (6,42 MB)). Bulletin of the British Museum (Natural History) (Entomology) 60: 1-204. Natural History Museum, London. sid. s. 154-155. http://www.nhm.ac.uk/research-curation/research/projects/bombus/Williams91_Kashmir5_figs.pdf. Läst 21 april 2010. (illustrationer)
^ Amy Elizabeth Dozier, Edward Alexander Straw, Dara Anne Stanley (15 maj 2023). V.A. Krivochatskij. red. ”Systematic review of cuckoo bumblebee research reveals data gaps and understudied species” (på engelska) (PDF). Ecological Entomology (Royal Entomological Society): sid. 9. doi:10.1111/een.13260. https://resjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/pdf/10.1111/een.13260. Läst 8 september 2024.
^ S.A. Belokobylskij, M. Ju. Prosjtjalykin (2017). V.A. Krivochatskij. red. ”A new faunistic data on the Hymenoptera of Russia” (på engelska) (PDF). Proceedings of the Russian Entomological Society (Sankt Petersburg: Ryska vetenskapsakademin) 88 (2): sid. 103. ISSN 1605-7678. https://www.zin.ru/Societies/res/rus/periodicals/horae/RES.88.2_Hymenoptera_of_Russia.pdf#page=91. Läst 8 september 2024.