Grundämnet kallades temporärt ununbium, som är latin för "ett-ett-två-ium". Namnet Copernicium föreslogs av den grupp forskare som först lyckades syntetisera ämnet. Forskargruppen föreslog förkortningen Cp, men den preliminära IUPAC-rekommendationen konstaterade att detta skulle kollidera med en alternativ beteckning för lutetium, som fram till 1949 också kunde benämnas cassiopeium. Efter att ärendet hade beretts sedan år 2005,[3] antogs namnet Copernicium och beteckningen Cn slutligen den 19 februari 2010, Nicolaus Copernicus födelsedag.[4]
Vid användning av Mendelejevsnomenklatur för okända ämnen kallas copernicium eka-kvicksilver.
Isotoper
Copernicium har inga stabila eller naturligt förekommande isotoper. Ett flertal radioaktiva isotoper har däremot framställts i laboratorium. Hittills har sju stycken olika isotoper observerats, därtill har även en metastabil isomer inrapporterats.[5]
Källor
^”NuDat 3.0 – Search and plot nuclear structure and decay data interactively”. nndc.bnl.gov. Brookhaven National Laboratory. https://www.nndc.bnl.gov/nudat3/. Läst 10 oktober 2023.
^”The Discovery of Element 112 - proposed name COPERNICIUM”. www.gsi.de. GSI. Arkiverad från originalet den 29 september 2019. https://web.archive.org/web/20190929155455/https://www.gsi.de/en/work/research/nustarenna/nustarenna_divisions/she_physik/research/super_heavy_elements/element_112.htm. Läst 18 december 2020. ”We observed one nucleus of element 112 in a three weeks experiment which ran 24 hours per day.”
^IUPAC preliminär rekommendation av namnet copernicium, på engelska.
^Tillkännagivande från GSI Arkiverad 25 februari 2010 hämtat från the Wayback Machine. (på tyska)
^Nuclear Wallet Cards – Brookhaven National Laboratory