Euarall
Euarall Subfossil | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
Familj | Rallar Rallidae |
Släkte | Hypotaenidia |
Art | Euarall Hypotaenidia vekamatolu |
Vetenskapligt namn | |
§ † H. vekamatolu | |
Auktor | Kirchman & Steadman, 2005[1] |
Synonymer | |
Gallirallus vekamatolu |
Euarall[2] (Hypotaenidia vekamatolu) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar.
Tidigare förekomst
Fågeln beskrevs 2005 utifrån subfossila lämningar på ön Eua i Tonga i Polynesien.[1] Den försvann efter polynesiernas ankomst till Tonga för 700 år sedan, men innan euroåéerna kom för 200 år sedan.
Kännetecken
Euarallen var en medelstor, knubbig rall med kraftigare huvud och ben än rostbandad rall. Jämförelse i proportioner med andra rallar gör att fågeln antas ha varit flygoförmögen.
Systematik
Arten beskrevs i släktet Gallirallus, men DNA-studier visar dock att Gallirallus så som det traditionell är konstituerat är parafyletiskt gentemot släktena Habroptila, Nesoclopeus, Eulabeornis, Lewinia och Diaphorapteryx.[3] De flesta auktoriteter delar därför idag upp Gallirallus i flera släkten. I andra upplagan av Extinct Birds av Julian Hume förs eurallen, liksom dess förmodade nu levande släkting rostbandad rall, till Hypotaenidia, och denna linje följs här.
Källor
- Hume, J. P. (2017). Extinct Birds. Bloomsbury Natural History. ISBN 1-4081-5725-X.
Noter
- ^ [a b] Kirchman, J.J.; Steadman, D. W. (2005). ”Rails (Aves: Rallidae: Gallirallus) from prehistoric sites in the Kingdom of Tonga, including description of a new species.”. Proceedings of the Biological Society of Washington 118: sid. 465–477. doi:10.2988/0006-324x(2005)118[465:rargfp]2.0.co;2.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.