Europamästerskapet i fotboll 1968
| Evenemangsfakta | |||
|---|---|---|---|
| Datum | 5–10 juni 1968 | ||
| Arrangör | Uefa och FIGC | ||
| Värdnation |  Italien | ||
| Arenor | 3 arenor i 3 orter | ||
| Deltagare | |||
| Nationer | 4 | ||
| Statistik | |||
| Matcher | 5 | ||
| Mål | 7 (1,4 per match) | ||
| Publik | 299 233 (59 847 per match) | ||
| Flest mål |  Dragan Džajić (2 mål) | ||
| 0 | |||
 Mästare | Italien (1:a titeln) | ||
 Finalist | Jugoslavien | ||
 Trea |  England | ||
| 000Fyra |  Sovjetunionen | ||
| |||
| |||
Europamästerskapet i fotboll 1968 var den tredje upplagan av Europamästerskapet i fotboll. Slutspelet spelades i Italien den 5 juni till 10 juni 1968. Till denna upplaga hade turneringen omorganiserats från "Europacupen för landslag" till Europamästerskapet. Man hade även infört ett gruppspel i kvalificeringsomgångarna. Fyra lag deltog i slutspelet i Italien, där man spelade semifinaler, match om tredjepris samt final. Värdlandet bestämdes efter kvalturneringen, varför även Italien var tvunget att kvalificera sig.[1]
Kvalspel
- Huvudartikel: Kvalspelet till Europamästerskapet i fotboll 1968
Kvalificerade nationer
England
Italien (värdnation)
Jugoslavien
Sovjetunionen
Arenor
- Stadio San Paolo, Neapel - Kapacitet: 72 800
- Stadio Comunale, Florens - Kapacitet: 47 000
- Stadio Olimpico, Rom - Kapacitet: 86 500
Slutspel
Slutspelsträd
| Semifinaler | Final | ||||||
| Italien (SS) | 0 | ||||||
| Sovjetunionen | 0 | ||||||
| Italien (om) | 1 (2) | ||||||
| Jugoslavien | 1 (0) | ||||||
| Bronsmatch | |||||||
| Jugoslavien | 1 | England | 2 | ||||
| England | 0 | Sovjetunionen | 0 | ||||
Semifinaler
| 5 juni 1968 | Italien | 00000 – 0 (e.fl.) | Sovjetunionen | Stadio San Paolo | ||
| 18:00 UTC+1 | (0 – 0) Rapport | Neapel Publik: 68 582 Domare: Kurt Tschenscher (Västtyskland) | ||||
Italien vidare efter slantsingling
| 5 juni 1968 | Jugoslavien | 1 – 0 | England | Stadio Artemio Franchi | ||
| 21:15 UTC+1 | Dragan Džajić  86′ | (0 – 0) Rapport | Florens Publik: 21 834 Domare: José María Ortiz de Mendíbil (Spanien) | |||
Bronsmatch
| 8 juni 1968 | England | 2 – 0 | Sovjetunionen | Stadio Olimpico | ||
| 15:00 UTC+1 | Bobby Charlton 39′ Geoff Hurst 63′ | (1 – 0) Rapport | Rom Publik: 68 817 Domare: István Zsolt (Ungern) | |||
Final
| 8 juni 1968 | Italien | 0000 1 – 1 (e.fl.) | Jugoslavien | Stadio Olimpico | ||
| 21:15 UTC+1 | Angelo Domenghini 80′ | (0 – 1) Rapport | 39′ Dragan Dzajic | Rom Publik: 68 817[2] Domare: Gottfried Dienst (Schweiz) | ||
- Omspel
| 10 juni 1968 | Italien | 2 – 0 | Jugoslavien | Stadio Olimpico | ||
| 21:15 UTC+1 | Luigi Riva 12′ Pietro Anastasi 31′ | (2 – 0) Rapport | Rom Publik: 32 866[3] Domare: José María Ortiz de Mendíbil (Spanien) | |||
Målskyttar
(Endast slutspel)
2 mål
1 mål
- Luigi Riva
- Angelo Domenghini
- Pietro Anastasi
- Geoff Hurst
- Bobby Charlton
Källor
- ^ Lars-Ove Johansson (8 juni 2012). ”EM genom tiderna” (på svenska). Göteborgsposten. http://www.gp.se/sport/fotboll/em-genom-tiderna-1.728780. Läst 22 juni 2018.
- ^ https://web.archive.org/web/20000817032136/http://www.euro2000.org/en/replay/1968/itayug/0%2C1068%2C%2C00.html
- ^ https://web.archive.org/web/20000829044745/http://www.euro2000.org/en/replay/1968/itayug2/0%2C1068%2C%2C00.html
Externa länkar
- ”RSSSF”. http://www.rsssf.com/tables/68e.html. Läst 18 juni 2011.
| ||||||||||||||
