Härmhök
| Härmhök Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Tachyspiza |
| Art | Härmhök T. imitator |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tachyspiza imitator | |
| Auktor | Hartert, 1926 |
Tachyspiza[2] (Tachyspiza imitator) är en hotad fågel i familjen hökar.[3] Den förekommer enbart i skogar och skogsbryn i Salomonöarna. Arten är fåtalig och tros minska i antal.
Utseende och läte
Härmhöken är en liten (28-33 cm), svartvit hök. Ovansidan är svart och undersidan vit. Ögat är rödbrunt. Den uppträder i två former, en med vitt på strupe och bröst, en med svart. Möjligen förekommer även en helsvart form. Ungfågeln är rostfläckig med tunt svartbandad på undersidan. Fåglar med vit strupe är mycket lika skathöken, men denna är mörkgrå ovan med ljusare grå ving- och stjärtundersidor, orangefärgat öga samt ofta med rostfärgad krage. Ungfågeln är svartstreckad och droppfläckig under. Lätet är ett ylande "reo", möjligen förekommer även ett tjattrande ljud.[1]
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer på öarna Bougainville, Choiseul och Santa Isabel i ögruppen Salomonöarna.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktskap
Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[5][6][7][8][9][10] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.[11][3]
Levnadssätt
Härmhöken har noterats i skog och skogsbryn upp till åtminstone 400 meters höjd, möjligen upp till 1000 meter. En individ har setts äta på en kastanjebukig monark (Monarcha castaneiventris). Dess ekologi är dåligt känd, liksom hur den skiljer sig från skathöken (Tachyspiza albogularis), men dess kortare vingar och stjärt samt längre ben tyder på att den är mer anpassad till ett leverne inne i skogar.[1]
Dess häckningsbiologi är likaså nästintill okänd. En hane med förstorade testiklar har noterats i månadsskiftet juni–juli och en hona i häckningstillstånd i början av oktober.[12]
Status och hot
Härmhöken tros ha en mycket liten världspopulation uppskattad till mellan 700 och 5000 vuxna individer fördelade på flera öar. Den är dock mycket dåligt känd och ses så sällan att alla uppskattningar egentligen inte är annat än gissningar. Arten tros också minska till följd av skogsavverkning. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad.[1]
Namn
Fågeln svenska artnamn kommer av det vetenskapliga imitator som Ernst Hartert gav arten 1936 när han initialt förväxlade den med skathöken (Accipiter albogularis).[13]
Referenser
- ^ [a b c d] Birdlife International 2022 Accipiter imitator . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 11 oktober 2022.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
- ^ Debus, S., Kirwan, G.M. & Christie, D.A. (2020). Imitator Goshawk (Accipiter imitator). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53061 2 mars 2020).
- ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar
Wikispecies har information om Tachyspiza imitator.Artförteckning- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|
