Hagen–Rubens relation

Inom optik är Hagen–Rubens relation (eller Hagen–Rubens formel) är en relation mellan reflexionskoefficienten och konduktiviteten för högledande material.[1] Relationen anger att för fasta ämnen, där bidraget av den dielektriska konstanten till brytningsindexet är försumbar, kan reflektionskoefficienten skrivas som (i SI-enheter):[2]

R ≈ 1 − 2 2 ϵ 0 ω σ {\displaystyle R\approx 1-2{\sqrt {\frac {2\epsilon _{0}\omega }{\sigma }}}}

där ω {\displaystyle \omega } är observationsfrekvensen, σ {\displaystyle \sigma } är konduktiviteten, och ϵ 0 {\displaystyle \epsilon _{0}} är den elektriska konstanten.

Relationen är uppkallad efter de tyska fysikerna Ernst Bessel Hagen och Heinrich Rubens (1903), som upptäckte den 1903.[3]

Källor

  1. ^ Ziman, J.M. (1985). Principles of the theory of solids (2nd). Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0521297338. 
  2. ^ Hummel, Rolf E.. Electronic properties of materials (4th). New York: Springer. ISBN 1441981640. 
  3. ^ Silveira, F. E. M.; Kurcbart, S. M. (1 May 2010). ”Hagen-Rubens relation beyond far-infrared region”. EPL (Europhysics Letters) 90 (4): sid. 44004. doi:10.1209/0295-5075/90/44004. Bibcode: 2010EL.....9044004S. http://iopscience.iop.org/0295-5075/90/4/44004. Läst 15 april 2013.