Itō Jinsai

Itō Jinsai (伊藤仁斎), född den 30 augusti 1627 i Kyoto, död där den 5 april 1705,^[1] var en japansk konfuciansk filosof och pedagog, som även skrev under författarnamnet Keisai. Han anses vara en av de inflytelserikaste konfucianska lärde i 1600-talets Japan, och Tokugawaperioden (1600–1868) i allmänhet. Hans läror blomstrade särskilt i Kyoto- och Kansaiområdet under Tokugawa-shogunatets sista år.

Jinsai-skolan, känd som Kogigaku, kritiserade Zhu Xis 朱熹 (1130–1200) läror och förespråkade i stället filosofiska visioner baserade på en förståelse av nyckeltermers betydelse i Samtalen och Mencius.

Verk

Gomō jigi (語孟字義), Ordens mening i Analecterna och Mencius (1666).
Dōjimon (童子問), Frågor från barn (1673).
Daigaku teihon, "De Stora Lärorna"s etablerade text (1705).
Hakushimonjū, Efterskrift till Bo Juyis Samlade arbeten (1704).

Noter och referenser

^ ”伊藤仁斎二” (på japanska). デジタル版日本人名大辞典+Plus på kotobank.jp. http://kotobank.jp/word/伊藤仁斎. Läst 7 december 2012.

Chun-chieh Huang:; "A Type of Confucian Hermeneutics in East Asia" i: Qingsong Shen, Kwong-loi Shun: "Confucian ethics in retrospect and prospect", CRVP (2007), sid. 274 ff. ISBN 9781565182455
Conrad D. Totman; "Early modern Japan", Neuausgabe University of California Press (1995), sid. 179-182. ISBN 9780520203563
Tucker, John Allen; Itō Jinsai's Gomō jigi and the Philosophical Definition of Early Modern Japan. Leiden: E. J. Brill (1998). ISBN 978-90-04-10992-6