Luzonspökuggla
| Luzonspökuggla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Ugglefåglar Strigiformes |
| Familj | Ugglor Strigidae |
| Släkte | Ninox |
| Art | Luzonspökuggla N. philippensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ninox philippensis | |
| Auktor | Bonaparte, 1855 |
| Synonymer | |
| |
 Underarten centralis från ett frimärke. | |
Luzonspökuggla[2] (Ninox philippensis) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar.[3] Den förekommer i Filippinerna. Arten tros minska i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Utseende och läte
Luzonspökugglan är en mycket liten (15–20 cm) spökuggla. Den har otydlig brun ansiktsskiva, gråaktiga borst vid näbben och vitaktiga ögonbryn. Vidare är den ostreckat rostbrun på huvud och övre delen av ryggen, medan skapularer, övre vingtäckare och vingpennor har vita fläckar. Undersidan är beigevit med rostbruna streck. Ögonen är orangegula, näbben gräddgul till grå.[4]
Sången består en lång serie högljudda skall som avslutas med fyra haltande toner, utan inslag av vare sig visslingar eller mer morrande ljud.[5]
Utbredning och systematik
Luzonspökuggla förekommer i Filippinerna och delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Ninox philippensis philippensis – öarna Luzon, Panay, Negros, Bohol, Samar och Leyte, med tillhörande mindre öar
- Ninox philippensis centralis – öarna (Guimaras, Negros, Panay och Siquijor)
- Ninox philippensis ticaoensis – ön Ticao
Tidigare fördes även suluspökuggla, mindanaospökuggla, mindorospökuggla och romblonspökuggla till denna art, då under det svenska trivialnamnet filippinsk spökuggla.
Levnadssätt
Arten hittas i regnskog, både ursprunglig och uppväxande, inklusive skogsbryn och galleriskog. De flesta fynd är från låglänta områden under 1000 meters höjd, men har påträffats upp till 1800 meter.[6] Födan är dåligt känt, men har rapporterats ta insekter, småfåglar, grodor och ödlor.[7] Inte mycket är heller känt om dess häckningsbiologi, annat än att den häckar i trädhål och att dunungar påträffats i mars och maj.[6]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2014 Ninox philippensis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 8 januari 2015.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
- ^ Olsen, P.D. and J. S. Marks (2020). Luzon Boobook (Ninox philippensis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.phihao1.01
- ^ Rasmussen, P.C., Allen, D.N.S., Collar, N.J., DeMeulemeester, B., Hutchinson, R.O., Jakosalem, P.G.C., Kennedy, R.S., Lambert, F.R. and Paguntalan, L.M. (2012). Vocal divergence and new species in the Philippine Hawk Owl Ninox philippensis complex. Forktail. 28: 1–20.
- ^ [a b] Kennedy, R.S., Gonzales, P.C., Dickinson, E.C., Miranda, H.C. and Fisher, T.H. (2000). A Guide to the Birds of the Philippines. Oxford University Press, Oxford & New York.
- ^ Mikkola, H. (2014). Owls of the World. A Photographic Guide. 2nd edition. Firefly Books, Buffalo, NY, USA.
Externa länkar
Wikispecies har information om Ninox philippensis.Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Ninox philippensis.Bilder & media- Läten på xeno-canto.org
|
