| Oskar Kulling |
| Född | 13 september 1898[1] |
|---|
| Död | 21 april 1988[1] (89 år) |
|---|
| Sysselsättning | Geolog |
|---|
| Arbetsgivare | Stockholms universitet |
|---|
| Släktingar | Ernst Kulling (syskon) |
|---|
| Redigera Wikidata |
Oskar Kulling, född 13 september 1898 i Lindärva socken i Västergötland, död 21 april 1988 i Bromma i Uppland, var en svensk geolog. Han var son till kyrkoherde Ludvig Kulling och Clara Kulling, född Wallgren. Oskar Kulling var näst äldst i en syskonskara på sex barn. Han tog studenten vid Skara Läroverk.
Kulling läste geologi på Stockholms Högskola och disputerade 1933.[2] Han blev sedan docent vid Stockholms Högskola och var anställd som 1:e statsgeolog vid Sveriges geologiska undersökning. Han är kanske mest känd för sina tidiga arbeten om berggrunden i de svenska fjällen. Hand deltog i den dansk-svenska expeditionen till Grönland 1929 under ledning av Lauge Koch.[3]
Källor
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 13760113n.[källa från Wikidata]
- ^ Kulling, Oskar (1933). Bergbyggnaden inom Björkvattnet-Virisen-området i Västerbottensfjällens centrala del: en studie i den kaledoniska bergskedjans geologi. Stockholm. Libris 1215942
- ^ Nilsson, Inger (1978). Grönlandsfrågan 1929-1933: en studie i småstatsimperialism. Umeå studies in the humanities, 0345-0155 ; 17. Umeå: Univ. Libris 7615296. ISBN 9171740171
