Pantograf

 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-08)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
En pantograf som används vid storleksändring av en bild. Pantografen förs efter den röda formen som förstoras upp till den gröna.
Sörensens gravyrpantograf (1867).

Pantograf (av grekiska pan, genitiv pantos, allt, och grafein, skriva) är ett geometriskt instrument, med vilket man kan återge ritningar, kartor, porträtt, mönster och dylikt i förstorad eller förminskad skala.[1]

Historia

Den första pantografen byggdes av Christoph Scheiner[1] år 1603. Scheiner använde den för att kopiera diagram i olika skalor, men han skrev om uppfinningen först 27 år senare, i "Pantographice" (Rom 1631). En arm på pentagrafen hade en liten pekare medan den andra höll en ritspets. Genom att man flyttade pekaren över en figur skapades en kopia av diagrammet på ett annat papper. Genom att man ändrade armarnas inbördes positioner kunde diagrammets skala förändras. En mer komplicerad version kallad eidograf uppfanns av William Wallace (1768–1843) i Edinburgh, 1831.

Källor

  1. ^ [a b] Pantograf i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1914)