Prinshök
| Prinshök Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Tachyspiza |
| Art | Prinshök T. princeps |
| Vetenskapligt namn | |
| § Tachyspiza princeps | |
| Auktor | Mayr, 1934 |
| Synonymer | |
| |
Prinshök[2] (Tachyspiza princeps) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3]
Utseende och läte
Prinshöken är en medelstor till stor hök med en kroppslängd på 38–45 cm och vingbredden 75–86 cm, honan större än hanen. Vingarna är korta och rundade, stjärten kort, benen kraftiga med korta tår och näbben kraftig. Fjäderdräkten är skiffergrå på ovansidan, mörkast på hjässa, stjärt och vingar, medan undersidan är vit med lätt grå anstrykning eller marmorering. Ögat, vaxhuden och näbbroten är orange medan benen är mer gulorange. Lätet har inte beskrivits.[4]
Jämfört med allopatriska gråhuvad hök är prinshöken mörkare på huvudet och saknar bandning på vingundersidan. Den är större än både blågrå hök och bismarckhök som båda förekommer på New Britain. Den förra är än mörkare på huvudet med tunnare och rödare ben samt mer gräddbeige undersida, medan den senare har spetsigare vingar, kortare stjärt, rostfärgad halsband och gråare undersida. Likaledes sympatriska gråhöken är ljusgrå ovan och skär under, medan papuaduvhöken är mycket större och mer långvingad, med svart ovansida, orange på näbbrot och vaxhud och gulorange ben.[4]
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer på höglandet på ön Niu Briten i Bismarckarkipelagen.[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Prinshöken tros stå nära gråhuvad hök och har tidigare behandlats som underart till denna. Den tros vara stannfågel.[4]
Släktskap
Arten placerades tidigare i släktet Accipiter. Genetiska studier visar dock att släktet så som det traditionellt är konstituerat är parafyletiskt, där kärrhökarna i Circus är inbäddade, men också släktena Erythrotriorchis och Megatriorchis.[6][7][8][9][10][11] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däriblamd Tachyspiza.[12][3]
Levnadssätt
Prinshöken hittas i bergsbelägen ursprunglig regnskog, vanligen mellan 760 och 1425 meters höjd, men har påträffats upp till 1600 och vid ett tillfälle ner till 200 meter. Födan är dåligt känd, men i maginnehåll från en fågel hittades insekter, medan en annan noterats ta en svartryggig trast. Den ses vanligen enstaka, antingen sittande nedanför trädtaket eller i rätt långsam men kraftfull flykt genom skogen. Inget är känt om dess häckningsbiologi.[4]
Status och hot
Prinshöken har en liten världspopulation bestående av uppskattningsvis endast 2 500–10 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal till följd av habitatförlust. Fågeln är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över hotade arter, kategoriserad som sårbar (VU).[1]
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2012 Accipiter princeps Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ [a b c d] Ferguson-Lees, J., and D. A. Christie (2001). Raptors of the World. Christopher Helm, London, United Kingdom.
- ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
Externa länkar
Wikispecies har information om Tachyspiza princeps.Artförteckning- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|
