Socialt sammanbrottssyndrom

Den här artikeln eller avsnittet anses vara förvirrande. (2024-08)
Motivering: Väldigt diffus text. Det framgår inte vad som skiljer detta från social ångest eller depresssion.
Hjälp gärna Wikipedia med att förtydliga texten och göra den mer lättläst. Se eventuellt diskussionssidan för mer information.
Om artikeln inte åtgärdats inom tre år från det att den märkts upp kommer den att raderas.

Socialt sammanbrottssyndrom, eller socialt nedbrytningssyndrom, är ett syndrom i vilket negativa föväntningar internaliseras av en individ och leder till passivisering, apatiskhet eller disengagemang. [1] Syndromet börjar i regel med personlig kris vilket gör att en individ blir mer mottaglig för omgivande människors attityder [2]. Till exempel en förlust av nära anhörig kan leda till egna rollförluster, vilket skapar en slags prekaritet hos individen. I nya relationer tillkommer sedan nya rollförväntningar som är negativt laddade. När individen sedan accepterar dessa förväntingar internaliseras de av denne och risken för socialt sammanbrott ökar [3] Syndromet blir på så vis en negativ spiral då internaliserandet av de negativa förväntningarna ökar mottagligheten för vidare nedbrytning [4].

Referenser

Noter

  1. ^ Tornstam, L (2001) Åldrandets socialpsykologi. Stockholm: Prisma.
  2. ^ Vallejo Medina, A., Vehviläinen, S., Haukka, U-M., Pyykkö, V. & Kivelä, S-L. (2005). Vanhustenhoito. Helsinki: Werner Söderström Osakeyhtiö.
  3. ^ Tornstam, L. (2005). Åldrandets socialpsykologi. Finland: WS Bookwell.
  4. ^ Berg, S. (2007). Åldrandet, Individ, Familj, Samhälle. Malmö: Liber AB.