Svart duvhök
| Svart duvhök Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Astur |
| Art | Svart duvhök A. melanoleucus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Astur melanoleucus | |
| Auktor | Smith, 1830 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Större sparvhök | |
 | |
Svart duvhök[2] (Astur melanoleucus) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.[3] Den förekommer i Afrika söder om Sahara. Arten minskar i antal men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Utseende och läte
Svart duvhök är en stor och kraftfull hök med svartvit fjäderdräkt. De flesta individer har vitt på bröstet, men vissa har nästan helsvart undersida. Mörkbröstade fåglar liknar mörk fas av gabarhök och ovambosparvhök, men är större med gula ben och gul näbbrot. Den kan också likna afrikansk hökörn och skogsörn, men är snabbare i flykten och är mer långstjärtad. Ungfågeln har mörka streck undertill på en vit eller rostfärgad grund. Bland lätena hörs utdragna ylande och uppjagade grälande serier.[4]
Utbredning och systematik
Arten lever i Afrika och delas upp i två underarter. A. m. temminckii förekommer från Senegal och Gambia till Gabon, Kongo-Kinshasa och Centralafrikanska republiken medan nominatformen förekommer från östra Sudan till nordvästra Etiopien, och från Kenya till Angola och Sydafrika[5]
Släktskap och släktestillhörighet
Svart duvhök står nära duvhöken (A. gentilis) som enligt DNA-studierna faktisk står närmare kärrhökarna i Circus än typarten för Accipiter, den europeiska sparvhöken (Accipiter ninus).[6][7][8][9][10][11] För att kärrhökarna ska kunna behållas i ett eget släkte delas därför Accipiter delas upp i flera mindre släkten, däribland Astur.[12][3]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2012 Accipiter melanoleucus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi : 10.14344/IOC.ML.14.2.
- ^ Kemp, A. C. and G. M. Kirwan (2020). Black Goshawk (Accipiter melanoleucus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.blagos1.01
- ^ Clements, J. F., P. C. Rasmussen, T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, A. Spencer, S. M. Billerman, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2023. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2023 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt och M. Louette (2013). DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Lerner HRL & DP Mindell. 2005. Phylogeny of eagles, Old World vultures and other Accipitridae based on nuclear and mitochondrial DNA. Molecular Phylogenetics and Evolution 37: 327–346.
- ^ Mindell DP, JFuchs, and JA Johnson. 2018. Phylogeny, taxonomy, and geographic diversity of diurnal raptors: Falconiformes, Accipitriformes, and Cathartiformes. S. 3–32 i JH Sarasola, JM Grande, and JJ Negro (editors), Birds of prey: biology and conservation in the XXI century. Springer.
- ^ Catanach TA, MR Halley & S Pirro. 2024. Enigmas no longer: using ultraconserved elements to place several unusual hawk taxa and address the non-monophyly of the genus Accipiter (Accipitriformes: Accipitridae), Biological Journal of the Linnean Society
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör svart duvhök.Bilder & media
Wikispecies har information om Astur melanoleucus.Artförteckning- Läten på xeno-canto.org
|
